Fotografiska Magazine, Sweden

2018
by Caroline Hainer
Modedrömmar I Storformat

TEATRALA SCENER OCH FANTASIEGGANDE MODEHISTORIER. CATHLEEN NAUNDORFS FOTOGRAFI ÄR GRANDIOST OCH SPEKTAKULÄRT. TILL OCH MED HENNES KAMERA ÄR STORSLAGEN

Om det finns ett gränsland mellan modefoto, konst och reportage bor Cathleen Naundorf där. Antagligen tillsammans med olika exotiska djur och några vackra modeller som ser ut att ha vaknat i Paris någon gång på 1930-talet. En typisk bild signerad den tysk-franska fotografen visar en modell i en extravagant aftonklänning och en iögonfallande huvudbonad av ett slag (en hatt gjord av fjädrar, en vit pälsboll, en krans av levande humrar…). Modellen står sedan mot en målad fond, ungefär som teaterns scenografi: en förtrollad skog, ett öde museum, en bortglömd ö. Ibland syns fondens kanter tydligt och väl, vi ska inte luras att tro att detta är på riktigt. Men samtidigt är detaljerna i bilderna så tydliga och intrikata att man undrar om platsen inte finns ändå. Många gånger gör den det, om än i tolkad form.

– Jag har ett block med mig var jag än är. Jag tar in mina omgivningar, skriver ned dem och tecknar. Därifrån utvecklas historierna av sig själva och sedan berättar jag dem i mitt foto, erättar Cathleen Naundorf.
RESANDET OCH historieberättandet ligger nära till hands. Naundorf var fotojournalist i över tio år, under hela 1990-talet, innan hon gick över till modefoto på 00-talet. Hennes rötter finns i konsten.

– Från måleriet och fotojournalistiken har jag lärt mig att observera människor och att en bild alltid måste berätta en historia. Som fotojournalist besökte Naundorf isolerade platser som Mongoliet, Sibirien, Gobiöknen och Grönland. Hon levde tillsammans med indianstammen Yanomami i Amazonas, shamaner i Sibirien och med självaste Dalai Lama i Tibet medan hon fotograferade deras liv. Bilderna hamnade i flera olika prestigefyllda publikationer, som National Geographic, men resulterade också i flertalet fotoböcker.

Under decenniet på resande fot upptäckte hon två saker: en vördnad för etniska grupper och deras kulturer, och att hon själv trivdes bra som nomad. För precis som nomaden kan Naundorf känna sig hemma överallt, bara hon har det absolut nödvändigaste (en kamera i Naundorfs fall). Rastlösheten, äventyrslusten och längtan efter det oupptäckta syns i hennes bilder: hon placerar sina modeller på fantasifulla platser och i hemliga världar. Hennes respekt för det handgjorda, detaljrika och kulturellt signifikanta kommer från tiden tillsammans med olika sprungsbefolkningar. Det i sin tur tog henne under 00-talet till modefotografiet, speciellt haute couturen, som fokuserar på precis samma värden.

– När man jobbar utomhus måste man observera situationen och trycka på avtryckaren i exakt rätt stund. Ibland får man vänta i flera dagar eller veckor för att få till det. Under en modefotografering kan jag själv kontrollera ljuset, miljön, situationen. Men jag måste fortfarande hitta exakt rätt ögonblick.

Det var i synnerhet projektet ”Un rêve de mode” (”En modedröm”) som tog Naundorfs modefoto till en ny nivå. Med fokus på sex couturehus: Chanel, Dior, Gaultier, Valentino, Elie Saab och Lacroix, fotograferade Naundorf haute couture från deras arkiv. Hon valde givetvis modell, miljö och look själv och resultatet är tidlös konst där plaggen är en del av själva konsten. Naundorf själv ser det inte som en uppdelning mellan modefoto och konstfoto, båda är samma sak. Däremot finns en skillnad mellan att fotografera män och kvinnor.

– Män är lätta att fotografera, de är avslappnade och nöjda med sig själva. Kvinnor vill se vackra ut och jag hjälper dem att se ännu vackrare ut med rätt ljus, pose och miljö. Jag använder oftast samma modeller, det är mer intimt och man lär sig kommunicera och lita på varandra. Om inte det bandet finns är jag inte intresserad av att fotografera, det handlar om att både ge och ta.

HON FÖRBEREDER sina foton mycket noggrant, med skisser och teknik. Skulle man göra en jämförelse med filmen så är Naundorf regissör, scenograf, manusförfattare och fotograf i ett. Fotona, miljöerna, stämningarna är alla sprungna ur hennes huvud.

– Jag målar och förbereder hur ljuset ska se ut, bakgrunden, miljön, modellens makeup, ja allt! Jag använder en kamera i storformat, och film eller polaroid. Det är en fin, gammal hederlig metod, det är äkta fotografering.

Men för att få fram just den drömska verklighet som kännetecknar henne krävs en tidskrävande och unik bildteknik. Inte bara tar förberedelserna lång tid, hon fotograferar i storformat och alltid med film eller polaroid, vissa av hennes kameror och filmer finns inte ens att köpa längre (hon har ett stort reservlager i sina studior i Paris och London).

– Jag förstorar mina bilder, ibland ända upp till 1,80 meter och jag använder bara ett speciellt papper från Japan. Jag målar på fotot med pensel, för hand, tills bilden är perfekt. Det tar lång tid men resultatet blir sagolikt. Det är som en haute coutureklänning: allt är gjort för hand och perfekt in i minsta detalj. Det är unikt.

Cathleen Naundorf
Cathleen Naundorf föddes i Tyskland där hon studerade foto, konst och grafik. Under 1990-talet var hon fotojournalist och reste till avlägsna och isolerade platser som Mongoliet, Sibirien och Grönland. Hon studerade i synnerhet ursprungsbefolkningar.
1989 träffade hon fotografen Horst P. Horst som kom att bli hennes mentor. Han fick in henne på modefotots bana, vilket fortfarande är hennes primära inriktning även om Naundorf själv inte ser någon uppdelning mellan modefoto och konstfoto.
Hennes verk finns representerade på bland annat Metropolitan Museum of Art i New York, Musée Rodin i Paris och Victoria and Albert Museum i London.

CAROLINE HAINER ÄR FRILANSJOURNALIST OCH FÖRFATTARE. HON HAR EN LIKHET MED FOTOGRAFEN CATHLEEN NAUDORFS MODELLER: CAROLINE KLÄR UTMÄRKT I HATT, SPECIELLT PANAMA.